Den där känslan som kommer över mig ibland

(Okej, nu blir det lite sådär prat om Gud. Sorry, men det är jul och så kommer det sånt lite extra mycket.)

Det finns en poet och barnboksförfattare som i sin tur inspirerat många författare(bland annat Madeleine L'Engle som skrivit den underbara boken A Wrinkle in Time, C.S. Lewis som skrivit Narnia och Tolkien som är Sagan om Ringens pappa) han heter George MacDondald (1824-1905) och var från Skottland.

Han lyckas i sina berättelser och dikter formulera den längtan som jag ibland känner. Längtan efter sagan eller efter sedan och bortom.

Han lyckas formulera både kärlek och himmel.

Och Gud, den där figuren som känns så undflyende. Som porträtteras och känns som försvunnen som borta som ond och som jag tror är något helt annat men som är svårt att förstå.

Georges ord fångar inte Gud, men de låter mig se Gud en liten stund. Det är en suddig bild men den säger på något sätt allt det som ingen annan jag känner till har lyckats med.

Att läsa MacDonald är liksom "Aj!" och "Oj!" och nu ska jag vara tyst och låta honom prata.


Lost and found

I missed him when the sun began to bend
I found him not when I had lost his rim
With many tears I went in search of him
Climbing high mountains which did still ascend
And gave me echoes when I called my friend
Through cities vast and charnel-houses grim
And high cathedrals where the light was dim
Through books and arts and works without an end
But found him not- the friend whom I had lost
And yet I found him- as I found the lark
A sound in fields I heard but could not mark
I found him nearest when I missed him most
i found him in my heart, a life in frost
I light I knew not till my soul was dark.
______________________

That Holy Thing

They were all looking for a king,
to slay their foes and lift them high.
Thou com'st a little baby thing,
that made a woman cry.

O Son of man, to right our lot
naught by thy precence can avail.
Yet, on the road thy wheels are not,
nor on the seas thy sail.

My fancied ways, why should'st thou heed,
Thou comes down thine own secret stair,
Comes down to answer all my need,
Yea, every bygone prayer.