2012

I år blir jag förälder. Plats för bävan. Och glädje såklart. Men när man vaknar mitt i natten och Bebisen sparkar jättehårt och liksom finns väldigt mycket då slår det en att man ska ha ansvar för ett litet liv. Läskigt och mycket, mycket härligt!

Tittut!

Hösten alltså... har varit stressande på ett "någon som är mig nära behöver hitta ett jobb"-vis. Oroligt har det alltså varit men inte utan roligheter. Som att magen min växer så det knakar. Där inne finns just nu en person som upptäckt hur skoj det är att sträcka på sig.

-Fosterställning är ju för barnrumpor, tänker säkert vår avkomma.

Uppochner ligger krabaten och pressar tassarna mot taket. Någons tak kan för en annan vara toppen på magen. Ska det verkligen pressas så här i två månader till? Bebisens benstyrka är redan nu i gravidvecka 32 som en fribrottares! Lagom till Trettondagen kanske brottaren ränner tassen genom mage och allt och ger mig en hakspark? Det är hursomhaver oberoende av inre påtryckningar obeskrivligt härligt att ha kontakt med personen där inne, som vi får träffa om cirka åtta veckor. För man är spänd på vem det är.

Vad har annars hänt i höst? Jag har fått jobba som äkta bibliotekarie. Jag har fått betalt för att arbeta på ett bibliotek och att ha sagostund, träffa och hjälpa låntagare. Sånt som jag vill göra! En mjukstart in i yrket med relativt lite kreativt ansvar. Därför ser jag fram emot en fast tjänst i framtiden där jag får flexa bibliotekariemusklerna.
Men först, en bebis med tillhörande föräldrarledighet.

Hösten har också inneburit förberedelser. Hur förbereder sig dagens människa på att bli förälder? Rätt svar: skaffar en väldig massa grejer. Då är man förberedd, serru. När ett spädbarn kommit till världen förlorar nämligen de nyblivna föräldrarna förmågan att köpa grejer. Därför gäller det att köpa tills man spricker innan.
Vi har tagit det rätt så lugnt även om jag vet att både Make och mamma tyckt att jag pratar väldigt mycket om saker som borde skaffas. Jovisst, men det är ju nödiga saker. Säg mig vad som är onödigt av: säng, filt, vagn, gosedjursvildsvinskulting, skötväska (känns inte helt hudnra med ICA-kasse eller systemetpåse av någon anledning)..... OK, kanske den där kultingen.... men, öh, den följde efter mig hem!

VECKA 11

Sälen är ca 5 centimeter lång nu. Som ett stort plommon. (Brås inte på sina päron, höhö)
Idag är min enda önskan (förutom world peace, så klart) att jag får ligga i horisontalt läge. Utifrån detta läge skulle jag sedan kunna både konversera trevligt, spela spel och äta. I vertikalt läge - till exempel på jobbet - hänger däremot ögonlocken tunga och en mullrande huvudvärk åskar i bakhuvudet. Historiens trevligaste sommarjobb på folkbibliotek är gör trots allt vertikalläget uthärdligt!

Ett, två... tio!

Det är inte så ofta som man räknar veckor. Men det gör jag nu och huvaligen vad långsamt det går. På onsdag har det lilla livet som växer i min mage vuxit i TIO VECKOR! Så framemot februari blir resultatet av denna räkning och tillväxt ett människobarn. Veckans mest intressant gravidsymptom är att jag kan må riktigt illa och vara vrålhungrig samtidigt. Min mamma mådde inte illa när hon var gravid, min plan var att jag inte heller skulle göra det. Planen krachlandar. Momo och Mansson är dock himla glada! Lilla sälen (medecinskt är namnet foster men det klingar liksom äääh... inte alls) har hitills ett hjärtslag (som vi fick se!) och är en person (skönt!). Det är lagom att börja med en livsomvälvande individ att lära känna och ta hand om.

Ledarskap

These nervs of mine, ska vi byta bort dem ett tag? undertecknad är nämligen HUVUDledare för ett katolskt barnläger för första gången. Vanligt trevlig, snäll och enkel ledare har jag ju varit innan men inte HUVUDledare. För att klara uppgiften på bästa vis (alltså göra ett fint och bra barnläger för både ledare och deltagare) planerar jag att delegera och liksom öva på att ha det där övergripande ansvaret. Det är himla spännande att några av ledarna är mina gamla barnlägerbarn. Livets hjul och allt sånt där! Folk blir äldre, men blir jag sådär jättemycket äldre? Det tål att grunnas på... ibland är nog femåringen i mig lite väl levande, det kan i alla fall min man känna.

Jag är väldigt glad över att vi ska till en scoutgård utanför Hässleholm och göra sommarläger för att gäng katolikkids, samtidigt kan jag också känna att det hade varit skönt med inget ansvar alls efter uppsats- och ventileringspersen. Jag märker att jag är en aning sliten i huvudet. Dock tror jag att det mest är arbetsamt att ha ansvaret nu innan lägret. När vi väl är där jobbar vi ju som ett team!

Bloggblask

Nämen vad sjutton! Nu kan man visst publicera inlägg. Det är mycket därför jag inte har skrivit något på länge för att hemsidan har bråkat. Lite har det också varit för att den senaste veckan varit coco bananas. Jag kan dock nöjt meddela att min masteruppsats blivit godkänd! Ni läser bloggen av en ung kvinna med en Master of Arts! Det firar me med en bild på mig som Queen of hearts från Alice i Underlandet. No reason.

Våld i hemmet

"Ingen uppges ha skadats, en dog" för att citera Österlennytt. (Alltså, ingen dog, men det är lite skoj att säga!) Jag har för övrigt skaffat mig en ny telefon som man kan fotografera med och så. Mitt nummer förs inte över förrän på fredag men jag har ändå börjat fotografera. Så bloggen blir nog lite skojigare med bilder och så i framtiden!