Ledarskap

These nervs of mine, ska vi byta bort dem ett tag? undertecknad är nämligen HUVUDledare för ett katolskt barnläger för första gången. Vanligt trevlig, snäll och enkel ledare har jag ju varit innan men inte HUVUDledare. För att klara uppgiften på bästa vis (alltså göra ett fint och bra barnläger för både ledare och deltagare) planerar jag att delegera och liksom öva på att ha det där övergripande ansvaret. Det är himla spännande att några av ledarna är mina gamla barnlägerbarn. Livets hjul och allt sånt där! Folk blir äldre, men blir jag sådär jättemycket äldre? Det tål att grunnas på... ibland är nog femåringen i mig lite väl levande, det kan i alla fall min man känna.

Jag är väldigt glad över att vi ska till en scoutgård utanför Hässleholm och göra sommarläger för att gäng katolikkids, samtidigt kan jag också känna att det hade varit skönt med inget ansvar alls efter uppsats- och ventileringspersen. Jag märker att jag är en aning sliten i huvudet. Dock tror jag att det mest är arbetsamt att ha ansvaret nu innan lägret. När vi väl är där jobbar vi ju som ett team!