Tittut!

Hösten alltså... har varit stressande på ett "någon som är mig nära behöver hitta ett jobb"-vis. Oroligt har det alltså varit men inte utan roligheter. Som att magen min växer så det knakar. Där inne finns just nu en person som upptäckt hur skoj det är att sträcka på sig.

-Fosterställning är ju för barnrumpor, tänker säkert vår avkomma.

Uppochner ligger krabaten och pressar tassarna mot taket. Någons tak kan för en annan vara toppen på magen. Ska det verkligen pressas så här i två månader till? Bebisens benstyrka är redan nu i gravidvecka 32 som en fribrottares! Lagom till Trettondagen kanske brottaren ränner tassen genom mage och allt och ger mig en hakspark? Det är hursomhaver oberoende av inre påtryckningar obeskrivligt härligt att ha kontakt med personen där inne, som vi får träffa om cirka åtta veckor. För man är spänd på vem det är.

Vad har annars hänt i höst? Jag har fått jobba som äkta bibliotekarie. Jag har fått betalt för att arbeta på ett bibliotek och att ha sagostund, träffa och hjälpa låntagare. Sånt som jag vill göra! En mjukstart in i yrket med relativt lite kreativt ansvar. Därför ser jag fram emot en fast tjänst i framtiden där jag får flexa bibliotekariemusklerna.
Men först, en bebis med tillhörande föräldrarledighet.

Hösten har också inneburit förberedelser. Hur förbereder sig dagens människa på att bli förälder? Rätt svar: skaffar en väldig massa grejer. Då är man förberedd, serru. När ett spädbarn kommit till världen förlorar nämligen de nyblivna föräldrarna förmågan att köpa grejer. Därför gäller det att köpa tills man spricker innan.
Vi har tagit det rätt så lugnt även om jag vet att både Make och mamma tyckt att jag pratar väldigt mycket om saker som borde skaffas. Jovisst, men det är ju nödiga saker. Säg mig vad som är onödigt av: säng, filt, vagn, gosedjursvildsvinskulting, skötväska (känns inte helt hudnra med ICA-kasse eller systemetpåse av någon anledning)..... OK, kanske den där kultingen.... men, öh, den följde efter mig hem!