Hogsmeade Chic

Det blev ingen Harry P-bio för när vi väl kommit till filmen och satt oss så gick dom SJ on our ass och sade att föreställningen var inställd. Projektorn strulade. Men vi fick faktiskt två biocheckar per huvuvd och jag hade ju fått gå omkring på stan med en fågel som håraccecoar. Jag skall helt klart använda den vid fler festliga tillfällen! Istället för en plastpärlspimpad Operaköpt utklädningsklänning blev det en jätterolig klänning från Stadsmissionen (man såg för mycket ut som en mugglare helt enkelt). Den är vad som händer när en polotröja och en blommig kjol får barn. Bildkvalitén är lite kass iom att husets enda kamera sitter i min laptop och bilden är lite sned för att stativet är min man (alltså inte just för att det är han utan för att webcammen på en dator är o-optimal). Lägg förresten märke till häxkattsaccesoaren, väldigt hett just nu.

Annars kände jag ett stilla vemod vid påklädningen, trots att jag leker Hogsmeade får jag liksom inte åka till Hogsmeade egentligen och dricka honungsöl och flyga på en kvast eller förvandla mig till ett tufft djur. Jag har iofs fått leka Harry Potter-värld hela min möhippa, vilket var helt underbart roligt (särskilt för att alla lekte med)! Det bör påpekas att jag inte är så kär i HP som jag verkar (böckerna är inte världens mest gripande, men de har en lockande stämning), det är bara det att man behöver lite magi, feta efterrätter, himmelsängar, långa trollkarlar med höknäsa och klänning, slott och drakar i sin vardag ibland!

Jag hoppas att min och Make Manssons bröllopsresa i sommar till Wales blir riktigt stämningsfull på det där brittiska öarna-sättet. Jag tror det.

PS. När jag nu ändå bekänner att jag faktiskt tycker om Harry Potterböckerna kan jag lika gärna erkänna att jag verkligen gillade den tredje Twilightfilmen. Den var god underhållning. Dock lyckade jag inte ta mig igenom mer än en tredjedel av första boken, efter det tusende "Bella lost her breath, he was so beautiful it hurt" gick det inte längre.