Trots att jag sitter i en fönsterlös läsesal under en solig vårsöndag så är livet riktigt ljuvligt idag. Förresten, uppdatering: för er som läste förra inlägget och sprang till stadsbiblioteket där ni nu gråtandes går varv efter varv i sökande efter mig så gick jag i mässan i katolska domkyrkan på Söder istället och sitter på Medborgarplatsens bibliotek. Söder lockade mer idag helt enkelt. Jo, just det, ljuvligt liv och så där. Det skrivs för fulla muggar på min laptop idag. Det är jag som skriver och dokumentet jag skriver i heter Momos_uppsats_10042011. Det är härligt. Jag ska få vara huvudledare på årets barläger för katolikbarn i Skåne i juni. Det var för sex år sedan, på samma scoutgård på mitt första barnläger som jag lärde känna och blev kär i min man. Han var himla bra på volleyboll, hade snaggat håt och en rätt ful baskettröja (sorry älskling, men du läser ända aldrig min blogg så du ser inte att jag förolämpar din tröja), alla brände sig i solen och blev halvt uppätna av myggor, gillade Smashing Pumpkins och typ samma böcker som jag. Han log ruskigt vackert och gjorde mig väldigt, väldigt glad efter en vår som hade varit väldigt, väldigt ledsen.

Han gör mig fortfarande väldigt, väldigt glad. Varje dag faktiskt.