Innan jag lämnar jordelivet vill jag spela i en uppsättning av Häxjakten (The Crucible). Det är på intet vis det viktigaste att åstadkomma men något jag längtar intensivt efter att få göra. (Så fort uppsatsen är färdig ska jag med ljus och lykta söka efter en föreställning att vara med i.)
Utan för fönstret glider östgötska fält och mitt tåg stannar strax till i Lindköping. Stora delar av fälten ligger nakna. Gulbrunt gräs, becksvart jord och små gröna skott - allt lovprisar. Jag lovprisar.
Där hemma ligger en kolabrun och vit katt och sover i en fåtölj. Den kolsvarta sitter nog och tittar ut på fiskmåsarna som seglar på vinden över Tenstas höghustak. I morse spann han som en liten utombordmotor och tassade fram över täcket för att hälsa. Tur att han oftast lägger sig på bröstet vid dessa tillfällen, annars skulle det spricka av kärlek.
Jag reser vidare mot fäderneslandskapet Skåne och erkänner att jag älskar väder. Nu är det vårvinter, välkommen vårvinter. Regn, snö, sol, vind, jord, slask, knoppar välkommen. Mer väder. mer utomhus. När uppsatsen är färdigskriven vill jag aldrig någonsin mer sitta på en stol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar